Idag på desperate Housewifes så handlade det om att ställa upp för sina vänner som även är ens familj och som blir ens gemenskap i det samhälle man lever i, det handlade även om att säga vad man känner och tycker och att inte ha några hemligheter för den man älskar. Det fick mig att tänka på mitt liv och hur min situation ser ut just nu.
Jag erkänner att jag föll en tår när gamla Karen har cancer och är på livets slut och hennes man får hennes grytrecept som alltid ha varit hemligt. Då tänkte jag ha inga hemligheter för den du älskar, dela med dig av recept, bra tips, skratt och pinsamheter, det är det som bygger dig och som bygger kärlek och vänskap.
Mina vänner är mitt stöd just nu i livet, min kärnfamilj bor i Flen som består av mamma och mormor och där finns även min katter och mina halvsyskon och det är 4 timmar upp till Flen med bil och sen finns resten av släkt och familj på olika håll i Sverige och på Ibiza så jag träffar inte dom så ofta, då är det toppen att ha ens vänner på närmare håll.
Jag har otroligt fina vänner "hemma" på Skaftö, Berghogen och Lögås som alltid kommer finnas i mitt liv och som jag betraktar som familj, det spelar ingen roll hur släktbanden är eller inte är för mina vänner är även min familj och tack vare dom så känner jag att jag har det stödet jag kan behöva ibland och även från dom får jag höra ett och annat hårt ord som jag behöver för att inse saker eller att göra saker. Tack för att ni finns!
Mina fina vänner här i Göteborg är mitt dagliga kontaktnät som jag lätt kan ringa och hitta på saker med och det är aldrig en tråkig stund, den tiden vi har tillsammans nu när vi hittar på olika saker är toppen, många har inga barn än men några har det och det är skönt med den variationen för då inser jag vilket liv jag har nu när jag är singel och bara ansvarar för mig själv och kan göra vad jag vill när jag vill men även inse att om några år hoppas jag att det är jag som har barn att anpassa mig efter och en underbar man som är mitt allt.
Sen finns det ju såklart vänner på annat håll i Sverige och världen om jag uppskattar och älskar massor, jobbigt at inte kunna ses eller prata lika ofta som jag vill men jag vet att vår vänskap finns. Ibland önskar jag att jag kunde beema mig elektroniskt till dom när jag behövs eller jag behöver dom. En kram säger mer än ord för mig.
Min älskade pappa gick bort alldeles för tidigt 2009 och det går inte en enda dag utan att jag saknar honom och önskar jag bara kunde ringa för att egentligen inte säga så mycket bara för att få höra att han älskar mig, vi hade en speciell relation som han inte hade med någon av mina andra syskon och vi hade ett speciellt sätt att säga hej då till varann på samt när vi sågs..jag får höra av min familj att det märks att jag är hans dotter på mitt sätt att vara social och busig och det ser jag även i min systerdotter som nu i dagarna tar studenten och går i sin morfars fotspår och är kock..jag och Madde är lika till utseendet och till sättet vilket gör mig glad för det betyder att pappa lever genom oss resturangrävar...hihi!!
Så mina slutord blir vårda dina älskade och säg vad du tycker och känner innan det är försent. Ångra inget och ta inte livet så hårt, det är en ny dag i morgon men nya möjligheter...framför allt "inget är omöjligt"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar